Ni som läser min blogg  vet inte så mycket om mig, jag vill inte ge ut så mycket av mig själv. Men nu ska ni få läsa! 

 

Jag heter Jennie Johansen, har inget mellan namn. Är född 1999-08-12 alltså är jag 13 år gammal. Mitt liv har vart ett helvete under vissa perioder. När jag var 6-7 år så skildes mina föräldrar för att min pappa har alkoholsproblem. Han var inte så speciellt snäll emot min mamma å min syster. Så mamma flyttade där ifrån till Ugglarp och tog oss.. Sanna, Eric & mig. Hon träffade Mats och nu har dom vart tillsammans i snart 4-5 år och min mamma är överlycklig med honom. Så är väligt glad för hennes skull, men visar inte det så speciellt mycket. 

 

Folk tror nog väldigt mycket om mig, att jag tror mig, att jag är bitchig & kaxig. Det är inte sant. Men ibland kanske mitt humör rycker och jag blir motsatten av den jag verkligen är. Jag är snäll och omtänksam. Jag är väligt enkel att prata av sig hos och få tips hur man ska göra med sina problem. 

 

Detta året å förra var ett helvete hos mig. Jag försökte med massa. Jag kan säga det här eftersom att jag ska försöka vara lite mer öppen på min blogg nu. Jag skar upp mina armar och tog tabletter för jag ville försvinna. Varför jag gjorde det var för att jag tänkte tillbaka på allting, min pappa, mina vänner & hur jag varit. Jag va kaxig å bitchig ett tag. Men nu ångrar jag det, kanske är därför folk tror som dom gör om mig. Men nu är jag en helt annan person. Jag kan inte klara av skolan, för jag kan inte plugga. Asså det går inte. Folk säger ba "ååh,orkar inte plugga och jag kan inte för jag är så trött". Det spelar ingen roll hur länge jag ens sover för allt annat distraherar mig, mitt hår, facebook, mobilen. Som te.x just nu. Jag har 100 tyska glosor och 4 texter som jag ska ha prov tills imorgon, jag kan ingen av glosorna eller texterna. Jag har inte gjort en ända tyska läxa. För jag kan inte plugga, det går inte. Alltså kan jag inte sköta skolan ordentligt. Jag funderar på att ta bort facebook över ett tag, faktiskt. 

 

Nu som jag är idag är jag ändå rätt nöjd över mig själv. Jag har räddat en familj, en människa och hjälp folk att prata ut. Om ni vill prata om något ska ni veta att jag kan lyssna, det är en sak jag är bra på. Fast bara på problem inte i skolan. Så... ja nu vet ni lite om mig.