♡♡♡
2014-12-24 @ 00:49:21
Vardag
Jag har skrivit några inlägg om att jag älskar att låta tankarna sjunka ner i fingrarna och bara skriva. Detta inlägget blir ett sånt. Rent inlägg om kärlek... min familj & pojkvän.
För ett tag sedan har jag inte en aning om vem jag var, på riktigt, inte en aning. Jag gjorde som alla andra gjorde. Jag tänkte inte efter själv. Jag sa något dumt före jag tänkte, så var det oftast,jag pratade utan att tänka mig för. Jag har haft 2-3 förhållanden på detta året, och även vart på g med 3-4 stycken, det är sjukt. Vet man inte vem är, är det svårt att veta vem som är den rätta att älska. Den förra killen jag höll på med, svek jag så grovt. Försökte få tillbaka honom, men det gick inte. Jag var tvungen att gå vidare. Det gjorde jag. Det gick veckor, med tankarna "Jag ska vara singel resten av året, inte hålla på med någon". Det gick ett tag. Men det finns en speciell blick killar har, som jag faller för, direkt. Det var inget jag trodde skulle funka, men att redan ha vart tillsammans med honom 2 gånger tidigare. Att ha han som en bästa killkompis, nästan som en famlijemedlem. Som jag har fallit för flera gånger tidigare, det är klart att jag faller för honom igen om han ger mig den allvarliga, gulliga blicken. Att han har kunnat lyssna på alla, verkligen alla mina problem. Att hjälpa mig så mycket som han har gjort. Det föll jag stenhårt för efter jag tänkt efter på allt han har gjort för mig. Han har hjälpt mig så fruktansvärt mycket med att hitta mig själv. Noel, är den killen som fått mig att öppna ögonen och se verkligheten. Att bli varm i hela kroppen av att se honom. Att jag kan säga det högt, "vi", "du och jag". Att folk säger till mig, vad glad du har vart på senaste tiden.. Jag tror att ni nu kan ränka ut varför.
Sedan famlijen. Förr ville jag nästan inte vara hemma, hemskt att säga. Men så var det. Jag trodde att ingen brydde sig, att ingen förstod. Jag bor med min mamma, mammas kille och min bror. Jag säger såhär. En mamma, är så mycket mer än bara en förälder. Om man går in på det lite djupare. Hon hade dig i sin mage i 9 månader, gick igenom smärta för att du skulle komma till världen. Vara med i din uppväxt. Vara hemma varje dag för att ta hand om dig, tills du blir gammal nog att gå på dagis/dagmamma. Hon har varit med dig i så mycket mer än vad du förstår. Jag har förstått det nu. Iallafall min mamma, säkert så många fler. Kan se sitt egna barn i ögonen och se att något är fel. En mamma kan du berätta precis allting för. Hur ska du inte kunna lita på din egna mamma, egentligen? Hon springer inte runt till dina vänner och säger det, hon håller det för sig själv.
Min mamma är den starkare jag vet och det finaste jag sett ♡
Kommentarer
Trackback