Men vet ni vad? Det är faktiskt så jävla okej. Det är okej att inte må bra, och det är okej att inte vara okej. Livet är självklart roligare när man har energin i kroppen, när man kan fokusera och när man känner att man älskar livet. Men samtigt är det så jävla okej, att bara ligga hemma, gråta, känna alla känslor under en dag, skratta tills du knappt kan andas. Gråt tills du knappt får någon luft. Känna nervositeten i hela kroppen och hjärtat som slår i 120. Det är okej. 

 

Under min skolgång så är det extremt mycket plugg, samtigt som jag försöker klara mig igenom en dag i skolan känner jag dessa känslor som jag precis beskrev. Jag skrattar i skolan, för mesta dels hela tiden. När jag kommer hem känner jag att jag behöver gråta ibland, då gör jag det. Känner att jag är nervös över morgondagens prov. Så många känslor man faktiskt har på en dag, är okej. 

 

Det är många som tror att det är fel att gråta, att man är svag om man gråter framför främmande människor? Om man bara bryter ihop. Om man skakar av lågt blodsocker på grund av att man inte äter. Många tror man är svag om man inte gör det. Men man är så jävla stark och det är viktigt att komma ihåg. 

 

Det var faktiskt något jag hade glömt. Att jag är så jävla stark. 

Och det bästa med att säga detta, är att det är fan ta mig ni med.