Kännt känslan någongång att alla bara lämnar dig? Slutar skriva, sluta titta på dig och bara skiter fullstädigt? Där är jag, just nu. Mitt liv är såhär just nu, folk i detta samhället bryr sig om man är döende eller ska ha fest. Det är ett citat men det passar så extremt jävla bra här just nu. Skulle jag skriva varje gång jag bara vill skära mig, eller att jag ska börja med deprission och ångest tabletter, vilket jag faktiskt ska. Idag var jag även och tog 8 stycken tuber med blod för blodprovet BUP ville ha. Jag vet inte ens varför jag mår såhär dåligt, faktiskt. Men jag har ingen kraft kvar. Människorna i min närhet vänder ryggen, snackar skit om mig, och bara skiter i mig. Men just nu är det såhär att jag och Fannie har pratat med rektorerna på skolan idag igen och kom in på att ha föreläsning om självskadebeteende och annat som man kan må dåligt över inför hela skolan, sen till ett större projekt, att åka runt till olika skolor. Skulle mina ord kunna hjälpa en ända människa är det värt så extremt mycket. Därför är jag super taggad för det här. Att få stå framför riktiga människor, som lyssnar riktigt noga och har riktiga blickar mot en när man pratar om sina problem och vad man har gått igenom, det är guld värt. 

 

Sen även att jag har mina vänner, de som jag vet inte hugger ner mig nu. Den sista vännen högg mig igår. Den finns inte längre kvar i mitt liv. Jag älskar de människorna som tar sin tid att lyssna på mina problem, fantastiska ♡