Vad ska jag göra när allting håller på att gå tillbaka till ruta ett igen? Depression på högsta nivå. Direkt när jag kom innan för dörren efter vi hade kommit hem från Turkiet blev livet väldigt jobbigt igen. Jag vill skriva om detta, vad det är som har hänt. Men inte ännu på ett tag, tills jag vågar prata om det. Jag stänger inne alla känslor och direkt när jag är ensam blir tankarna maxade, jag vill bara dö. Vad gör jag åt saken? Plågar mig själv till att gå till jobbet, plågar mig själv till att umgås och vara glad bland människor. Jag orkar inte kämpa längre, jag har tappat hoppet.
Frågan är den, vad ska jag göra? För att få använda mitt leende och att få skratta. Många tror på mina leenden och skratt, men nej, jag är på botten igen. Att gå utanför dörren från mitt rum är det störta målet i dagen. Efter de är jag glad om jag kan få något i magen. Men tro fan att mina hjärna blockerar maten, skickar signalerna att jag inte ska äta och att jag inte förtjänar maten som jag får i mig. Jag vet om att jag har inte gjort något fel i detta, varför jag mår dåligt. Jag måste nog få lov att skylla detta på min omgivning denna gången.
Felet jag gör är att inte öppna upp mig. Men felet alla andra gör är att säga att jag är tjock, ful, idiot och att jag får höra att det är många som har börjat prata om mig igen, inom falkenberg. Att jag är hora och alkolist, allt vad fan det är. Jag vill se människor växa upp och sluta prata om mig, men som jag fick upptryckt i mitt ansikte, "jag är ett roligt samtalsämne", eller hur J?. Finns många människor jag avskyr men väldigt få jag verkligen hatar. Innerst inne så hoppas jag att dom människorna förstår vad fan dom håller på med och aldrig gör så mot någon annan. Att man kan vara så rolig att prata om, borde jag nästan ta som en komplimang, men när folket börjar prata om att jag är hora osv går gränsen och det blir svart för ögonen för mig.
Att människor kan tycka det är så roligt att sparka på någon som redan ligger ned, är hemskt. Vad är det man vill se? Jag har så många frågor som jag behöver få svar på. För jag förstår mig inte på mäniskligheten i dagens samhälle.
