Ett öppet brev till dig som sårat mig. 

 

….till dig som lät mig stå ensam, det var inte mitt fel av det som hände, jag har insett det nu. Det var inte jag. Det är även inte mitt fel att du och jag inte är vänner längre. Jag hade inte modet till att träffa och berätta för dig, jag ville att du skulle kunna tro att jag var stark, starkare än vad jag faktiskt var. När jag berättade för dig första gången om vad som hade hänt blev det en stor sak hos både dig och mig. Jag fick dåligt samvete av att jag har lagt detta på dig. När du frågade mig gång på gång om vi skulle träffas och hade bestämt. Jag fegade ur. Jag klarade inte det. Jag klarade inte av att sitta och berätta hur jag mår, när jag bara ljuger för dig om mitt mående. För jag ville vara stark, jag vill inte lägga allt mitt på dig. En kompis som dig är en sån vi alla önskar oss. Men tyvärr, jag var feg. Jag hittade på allt annat, förutom att ta min tid till att träffa dig. Men som sagt. Jag vågade inte. Du lyssnar inte på mig när jag säger att jag älskar dig. Jag vet inte vad mer jag kan göra. Mer än att be om ursäkt, för att jag var feg. Men som sagt, detta som hände från första början är inte mitt fel, och jag har förstått det nu. 

 

….till dig som sa, en gång att jag skulle gå och dö, att du la saker som jag inte ens vart inblandad i, att du la det på mig. När du satt hemma och skrattade åt att jag skar mig, att jag spydde, att jag grät. Du ville göra allt för att förstöra för mig, du har fått som du vill nu. Du vann, grattis, mår du bättre? Jag hoppas att du förtjänade första plats. Eller vad tycker du själv? Du som fick mig att skära mig djupare och djupare. Du som sa när jag var skadad på riktigt, att jag gjorde det för att få uppmärksamhet. Tack, för att du sa som du gjorde. TACK. 

Jag är starkare än någonsin just nu. För jag behöver inte ta din bullshit och få den kastad i mitt ansikte längre. Men du vann, kom ihåg det. Känn dig stolt. 

 

….till dig som sa, att jag var tjock. Jag försökte hålla mig på 300 kalorier på en dag, vilket är ca 3 kaffekoppar. Jag åt ingenting. Under en kort period, men min vikt försvann. Jag blev gladare och gladare för varje gång jag såg mig i spegeln. Jag struntade i om jag frös, eller om mina påsar under ögonen blev värre. Men jag blev smalare. Fick jag väl i mig mat, spydde jag upp det igen. Jag gick ner 8 kg under en väldigt kort period. 

 

 men….

 

tack till dig, som fick mig att sluta att spy upp maten jag fick i mig. Tack till dig som finns för mig oavsett vilket skick jag är i, ifall jag gråter, är glad, vill ta mitt liv, vill göra allt och lite till, tack. Tack för att du fick mig att inse att jag är bättre människa än vad du faktiskt är. Tack för att ni la er skit på mig när jag inte orkade gå upp ur min egna säng. Tack för att ni gjorde som ni gjorde mot mig. Idag är jag stackare än någonsin och kan ta hundra gånger mer än er som tryckt ner mig.

Tack. 

 

 

Skolan är i full fart just nu, vanliga prov, läxor, inlämningar, kompletteringar och nationella prov. Känner faktiskt för en gång skull att jag har koll på allting nu inom skolan. Jag längtar till sommarlovet och vill gärna få med mig bra betyg ifrån första året på gymnasiet. 

Helgen som var, jobbade jag. Både lördag och söndag, var i disken båda dagarna, så tiden gick fort. Sen efter 16 timmars arbete är det dags för skolan igen, börjar faktiskt fundera på om jag ska jobba varje lördag istället för att jobba varannan lördag & söndag. Men jag får se hur det blir med det. 

Helgen som kommer, VALBORG!! Så inom ska jag dra inom stan och köpa en klänning hade jag tänkt.

 

 

 

 

 

I fredags kom jag hem från skolan, somnade i 2-3 timmar, käkade kvällsmat och somnade om igen, spenderade även kvällen med min pojkvän, de lilla jag var vaken. I lördags kom Fannie till mig på eftermiddagen och vi gjorde oss redo för fest. Kom hemifrån vid 9 och träffade bästa människorna, hade riktigt kul. Vad hemma vid 2 tiden igen. Söndag morgon bestod av film och mys med pojkvännen. 

 

Nu är det måndag igen, bara jag som tycker att tiden går väldigt snabbt just nu? Jag hinner inte med allt jag ska göra. Men ikväll ska jag försöka få in skickat alla kompletterings frågor inom sociologin. Sen kommer Noel hit igen och vi ska väl gå en kvällspromenad och bara mysa. 

 

 

För mig har jag längtat till läggdags hela dagen, jag mår inte bra av denna dagen. Vill att det ska bli fredag, vila och ha kul utan att tänka på mina 27 (!!!!) olika uppgifter jag har i skolan att göra innan midsommar. Jag vill ta denna helgen ledigt ifrån plugget och få känna av livet lite grann, och inte den dagliga stressen. 

 

Ikväll blir det en god sallad och en varm dusch, sen läggdags. 

 

 

 

 

Idag ska det vara lika skönt som igår, 15 grader varmt och sol, underbart! I eftermiddag ska jag ha utvecklingssamtal. Men innan det blir det shopping runda med mamma. 

Hoppas ni får en härlig dag! Puss

 

Jag är hemma ifrån skoldagen nu, underbar dag. Pressbyrån levererade idag, halva priset på alla glassar. Passade på att trycka i mig 3 stycken strawberry white från magnum, så himla goda! Satt ute och pluggade med Fannie samtidigt som vi åt glassarna. Tyska provet gick hur bra som helst idag, trodde det skulle gå åt pipsvängen, men blir nog iallafall godkänd skulle jag tippa på. 

 

Men en fråga till er... Eftersom att jag personligen tycker det är roligast att följa tex Kissie, Andrea Hedenstedt osv. Därmed av att dom både bloggar och gör videos på youtube. Så tänkte jag titta med er. Vad vill ni se i mina kommande videos? 

 

 

 

Hur skönt väder är det idag då?? Underbart här i Halmstad. Dagen startar bra med glass, jordgubbar, solglasögon i solen. I eftermiddag har jag tyska prov, vilket jag är mindre exalterad över. Men får hoppas på det bästa ändå. Hoppas ni får en bra dag allihopa, puss ♡

 

 

 

Hoppas att det är bra med er och att ni haft en bra start på veckan. Nu när nationella proven har dragit igång är det mycket i skolan, inför proven. Jag spenderar för lite tid på att plugga just nu, så måste få upp min motivation igen. Tips? Hjälp gärna mig isåfall. Denna kvällen ska bestå av att jag ska skicka in min engelska uppgift, göra tyska läxan/öva på tyska prov, skriva svenska uppsats. 

 

Nu ska jag sätta igång med kvällens måsten, vi hörs, puss! 

 

 

Fan vad jag inte mår bra. Jag vill att mina få vänner som läser min blogg, även min familj. Eller för de få som bryr sig om mig. Jag vill säga detta till er. Jag är bara människa. Jag har ett hjärta, två ben, två armar min kropp fungerar ungefär som alla andras förutom att jag spyr om jag får i mig fel mat. Men bortsätt från det, är allt väl fungerat. Men jag klagar ändå. Min depression tar över. Jag trodde jag vann över min depression för ett tag sedan. Men nej. Jag stod inför halva min klass nu på gymnasiet och berättade om hur dåligt jag mått under tiden. Jag blev så jävla stolt över mig själv. Det var en redovisning som jag fick A på, självklart var jag glad över betyget jag fick. Men jag var ännu stoltare över mig själv för att jag stod där, jag berättade om mina ärr på armar och ben. Jag berättade det för en grupp människor jag knappt kände.

 

Det känns som att allting har stannat. Mitt liv har stannat. Det värsta av allt, är att jag känner att jag var värd detta. Jag mår illa av mig själv, jag har spytt när jag suttit och tittat på mig själv i spegeln. Gränsen är nodd, jag mår så jävla dåligt.